Det går inte en dag utan att jag läser, ser och hör om jakten på innovation och kreativitet och undrar: Var är den förlorad?
Visst. Jordens population ökar kraftigt, resurserna är knappa och snedfördelade, finansiella och produktiva kraftcentra förskjutet till öst och en åldrande västvärld har svårt att hävda sig i den globala konkurrensen. Vi har tappat initiativet. Tjänsterna är framtiden men allt till synes uppfunnet. Paniken sprider sig.
Och så finns den där: Innovationen som frälsning. Framtidssaga på framtidssaga framförs. Silicon Valley, Spotify och Google. Alla kan bli som de och konsulter och byråer, med sina kreativa talanger, står på rad att hjälpa organisationer till innovation. En ny kreativ klass ska växa fram, påstår Richard Florida i sin bok.
Där står vi alla företag och myndigheter, för att inte tala om individer, med panik över att inte vara innovativa nog. Rådfallna över var man ska börja och hur kreativitet ser ut. Sökandes efter en Quick Fix och unik framgångsformel. En förlorad egenskap!
Eller?
Nog för att ledstjärnor lyfts fram för sin kreativitet och inte decennier av dedicerat åtagande och timmar av slit? Jag tror på Stephen Hawking som hävdar att hårt arbete leder längre än begåvning. Vilket bevisats många gånger om.
Men, lika mycket tror jag på en kombination. Den kände tecknaren Jan Lööf negligerar sin påstådda kreativitet och ger oss ett perspektiv genom att peka på hantverkaren som på 1700-talet endast kunde nå framgång endast genom att skapa det vackra och funktionella, i kombination.
Så låt oss ge oss själva en klapp på axeln, erkänna att vi all är kreativa. Ta tillbaka och erkänna att vi alla besitter gåvan till innovation. Inte att den tillhör en flummig elitklass.
Sedan är det bara slit, fokus och uthållighet som står mellan oss och målet – ingen trollformel eller teknokratisk process.