Jan Gradvall, Di Weekend, lyfter i sin krönika fram egenskapen introvert som gått förlorad i en tid där det extroverta hyllas. I vårt samhälle visas en snedvriden bild där vinnaren är den med mest utåtriktade egenskaper. Den som har lätt att skapa kontakter, synas och som öppet bjuder på sig själv. Och rädslan för att inte lyckas spiller över till våra barn så till den grad att vi idag söker hjälp för dem som är blyga.
Den ensidiga fokuseringen återfinns även i reklamutformningen som ofta utgår ifrån att vi alla får vår energi av att synas och vara med andra. Framgång mätt i antalet gillanden eller visningar. Livsstilar dikteras av de som skapar reklam, mode, film och musik. Ofta extroverta i sin läggning. Och för att synas måste det extrema bli extremare. Det vackra vackrare. Regisserat in i minsta detalj. Putsad till det yttersta. Precis som elitens strävan efter perfektion i The Hunger Games. Eller finns alternativ?
Den andra vägen kan vara lika intressant. Vad händer om vår ansats till marknadsföring utgår från den andra delen av populationen, de introverta? Den som finner harmoni på egen hand men dräneras på energi på ett mingel. Den som föredrar djupare samtal kring idéer, koncept och känslor snarare än gruppövningar. Den målgrupp som föredrar få ,snarare än ständiga och starka. Den som, vid överexponering, stänger av intrycken och slutar att lyssna. De som återfinns överrepresenterade bland ingenjörer och forskare.
Troligen skulle mer fokus läggas på att förstå målgruppen och öppna för deras lyssnande än att putsa på de egna budskapen. Att bygga ett förtroende på deras villkor – inte utifrån den egna preferensen.
Då skulle en subtilare utformning av kommunikation, som appellerar till de introverta, öppna för nya möjligheter och djupare relationer. Och så skulle vi som är blyga känna oss mer bekväma.
Se även den fantastiska TED-föreläsningen av Susan Cain
