Jan Björklund rasar mot Sollentuna kommuns lansering av läsplattor före pennan och pappret. Fredrik Strage skriver krönikor om särskrivning. Ranelid ska göra TV-serie där han lär ungdomar vältalighet och möts även denna mor gon av skyl ten som förkunnar kem tvätt.
Många upprör sig över de många särskrivningar vi ser idag. Från att man tidigare skrattade åt nysvenskens misstag, till att det idag närmast är accepterat att särskriva. Att vår skrift, och språk, utvecklas handlar mer om en anpassning till globalisering, samhälle och teknik. Att försöka stoppa utvecklingen är lika intelligent som att slå sönder Spinning Jenny för att förhindra automationen.
Så varför bry sig? Ta kemtvätten som exempel: Kommer ägaren att få fler kunder genom ett korrekt språkbruk? Troligen inte. Tvärt om erbjuder kanske avstavningen en ny möjlighet till design av skylten? Men inte bara.
Vaje dag möts vi av mer information än vad en 1700-talsperson gjorde under hela sin livstid! Vi tvingas till ständiga val. Vilka intryck behöver jag ta in? Måste tvätta -Aah, där kan jag lämna in min tvätt! Ordet kemtvätt hade varit för långt och innehållit brus – kem.
Särskrivnigen underlättar med andra ord vår vardag, rätt anpassad och använd utifrån medium och situation. Färre ord. Bara de som behövs och får plats i en tweet. Fokus på innehåll och kommunikation – inte dess form.
Men vad händer om språket utarmas och vi inte längre kan dokumentera vår samtid? Det finns nu flera studier, främst bland skolelever, som visar på att vi inte längre kan koncentrera oss allt för länge på en sak. Information måste ”lättas upp” och portioneras ut. Läs- och skrivsvårigheter gör det svårt att finna arbete. Och redan nu har drygt en fjärdedel av den vuxna befolkningen svårt att förstå innehållet i en vanlig svensk dagstidning. Att förenkla vårt språk är inte längre ett val vi gör. För många är det det enda alternativet.
Om detta stämmer, är utvecklingen av vårt viktigaste verktyg, språket, hämmande för Sverige. Att jämställa med en kirurg, bilmekaniker och konstnär som blir begränsade om de bara kan bemästra skalpell, hammare och färgroller. Vårt samhälle har inte råd att enkom förenkla och likrikta kommunikation.
Att skapa banbrytande ingenjörskonst, förlösande forskning eller vacker prosa kommer att kräva mer än bara Like och LoL.