Häromdagen sorterade jag gamla diskar och fann en presentation från 2000, tiden då jag åkte land och rike runt för att tala mig varm om den mobila revolutionen. Nokia, med sina telefoner, WAP-teknologi och smart identifiering var då en stor spelare. På den tiden stod kampen om vem som ägde kundrelationen mellan operatörerna som tillhandahöll informationen och telefontillverkaren som levererade de åtråvärda enheterna. Mellan hårdvara och innehåll.
Med tiden kom konkurrenterna ikapp Nokia och köpbesluten fokuserades till abonnemangstyp, telefonen fick man med på köpet. Sedan hände något igen – Apple introducerade sin iPhone! Vem brydde sig om operatören?
Men balansen är hårfin och pendeln svajar evigt om vem som står närmast kunden, d v s är Gatekeeper åt den andra. För distribution är avhängda av bra och relevant tjänst och innehåll samtidigt som innehållet behöver en kanal och plats/pryl att distribueras genom.
Nyhetsvärlden har länge brottats med just det dilemmat. Från övergången till Internet har det inte varit enkelt att ta betalt för journalistik, trots att nyheter är en efterfrågad produkt och etablerad kanal. Därför har nyhetsmedier initialt finansieras med annonser. Det var först med Sociala Medier som fötterna på riktigt slogs undan när både nyheter och reklam kunde samsas i en gratis efterfrågad plattform. Context visade återigen segra över Content. Eller?
Nja, reklam och söta katter utgjorde ett fattigt innehåll varför Facebooks lanserade sina Instant Articles 2015 för att fylla plattformen med relevant innehåll där journalistiken kunde ta del av viss intäkt. Det blev en turbulent resa som slog bakut där mediehusen tog revansch och pendeln svängde mot en jämvikt, t ex producerar Aftonbladet idag Facebooks Watch.
Context tycks vara den vinnande strategin, men helst att kontrollera både kanal och innehåll. Telia köper TV4. En vanlig bensinmack erbjuder nästan lika mycket livsmedel som ICA Nära och Youtube är plattformen för undervisande lärare i våra skolor. Även Hollywood ser sig jagade av streamingtjänster som Netflix och HBO.
Det slår hårt mot specialiserade bolag som ännu inte byggt upp egna kanaler och saknar kunskap och tid för produktion av eget innehåll. Jag tänker på innovativa tech- och Life Science-bolag som är beroende av ständig kapitalanskaffning för sin fortsatta resa. Idag förlitar de sig på formatet ”VD+PPT” och ett fåtal köpta kanaler för att nå ut, vilket resulterar i att deras budskap drunknar i bruset. Ett olyckligt scenario som urvattnar såväl kommissionärernas trovärdighet av oberoende rådgivare som bolagens möjlighet till finansiering. När deras röst inte når fram missar vi kanske nästa generations cancervaccin eller miljövänliga batteri.
Men, istället för att se dagens scenario som hot borde vi ta vara på möjligheten. Aldrig förr har suget efter bra innehåll varit så stort som nu. Dokumentärformat, autentiska människor, spännande berättelser och upplysande förklaringar har en given plats oavsett om de heter Storytelling, Edutainment eller Gamification.
Låt oss fylla världen med värdeadderande innehåll!
